SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1apport [apårt´] interjektion ap·porthämta före­målet! i order riktad till hund komm.sedan 1832till apportera
2apport [apårt´] substantiv ~en ap·port·endet att apportera tid.zool.”Fin apport”, sade han och klappade hundensedan 1874se 1apport