SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
arrangemang´ [-aŋ∫e-el.-an∫e-] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en ar·range·mang·et1sätt att ordna eller strukturera (förhållandet mellan) konkreta el. abstrakta före­teelser admin.af.säkerhetsarrangemangEU har speciella arrangemang med vissa u-länderrummet dominerades av en gustaviansk soff­grupp i smak­fullt arrangemangäv. med an­tydan om provisoriumo­lika arrangemang för barn­passningensedan 1743till arrangera 2ordnad kollektiv aktivitet särsk. av under­hållande el. festlig karaktär admin.scen.tid.JFRcohyponymtillställning det blir speciella arrangemang för barnen under festivalenäv. om mot­svarande för­beredelserNN hade hand om arrangemangen in­för års­mötetsedan 17433bearbetning av musik­stycke för annan besättning musikpianoarrangemangden kända folk­visan i ett arrangemang för kör och orkesterett arrangemang (av ngt) (för ngn/ngt)sedan 1864