SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
arrangör [-aŋ∫ö´rel.-an∫ö´r] substantiv ~en ~er ar·rang·ör·en1person eller grupp som för­bereder och sätter (viss aktivitet) i verket samh.yrk.arrangörsklubbfestarrangörmedarrangörkonferensens arrangöreren arrangör (av ngt)sedan 1849av fra. arrangeur med samma betydelse, till arranger ’arrangera’ och -eur, av lat. -a´rius ’person som ut­för ngt’ 2person som bearbetar musik­stycken för ny besättning musiken arrangör (av ngt)sedan 1885