SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
arrenda`tor substantiv ~n ~er [-o´rer] ar·rend·at·or·erperson som inne­har arrende särsk. på jord­bruk jordbr.yrk.SYN.synonymlandbo JFRcohyponymåbo en arrendator (av ngt)sedan 1681till arrendera