SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
artikule´ra verb ~de ~t art·ikul·er·arforma till (språk)ljud med tal­organ med.språkvet.det är viktigt att kunna artikulera sina tankaräv. mus.an­sätta och hålla fast ton äv.ut­forma med­delande eller (konstnärligt) budskap av ngt, ofta på lyckat sätt han saknar förmåga att artikulera sina å­sikteräv.ut­trycka klart och tydligt en artikulerad protestäv. bildligt, spec. arkit.dela in fasad e.d. de sinn­rikt artikulerade gavel­röstenaartikulera (ngt), artikulera (SÄTT)sedan 1776av lat. articula´re ’leda; forma’, eg. ’förbinda genom leder’, till artic´ulus, se artikel Subst.:vbid1-107594artikulerande, vbid2-107594artikulering; artikulation