SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
attribu´t substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en at·trib·ut·et1ut­märkande egenskap eller till­behör till den an­givna före­teelsen af.JFRcohyponymepitet 1 en fram­ställning av döden med dess obligatoriska attribut, lienhan är ut­rustad med ett starkt psyke, ett av toppidrottarens viktigaste attributspec. äv.föränderlig egenskap eller känne­tecken in­om data­teknik t.ex. en variabel ett attribut (till ngn/ngt)sedan 1791av lat. attribu´tum med samma betydelse, till ad´ ’till’ och tribu´ere ’(till)dela’; jfr tribut 2sats­del som ut­gör bestämning till ett substantiv el. liknande ord, t.ex. ett pronomen språkvet.JFRcohyponymappositioncohyponymepitet 2 adjektivattributgenitivattributi frasen ”en liten flicka” är ”liten” attributsedan 1825