SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
a`vgrund substantiv ~en ~er av|­grund·enskrämmande, till synes botten­löst djup rum.JFRcohyponym1bråddjup barnen balanserade ängsligt vid avgrundenibl. spec. om hel­vetetavgrundsandeäv. bildligt, spec.stor mängd av ngt skrämmande en avgrund av ensamhet och saknadspec. äv. i ut­tryck för ytterst kritisk situationföre­taget balanserade på avgrundens rand under it-krisensedan ca 1430Själens tröstfornsv. afgrund; av lågty. afgrunt med samma betydelse, urspr. ’ställe som har av­lägsen botten’; jfr 1grund, 3grund