SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
a`vnämare substantiv ~n äv. vard. avnämarn, plur. ~, best. plur. avnämarna av|­näm·ar·enmot­tagare av vara särsk. rå­vara el. halv­fabrikat för försäljning el. vidare förädling ekon.JFRcohyponymkonsument ut­ländska avnämare för den svenska möbel­industrinäv. om mot­tagare av annat, t.ex. av arbets­kraftrepresentanter för lärare, studenter och avnämare möttesen avnämare (till ngn/ngt)sedan 1633av lågty. afnemer el. ty. Abnehmer med samma betydelse, eg. ’person som tar ngt från ngn’; jfr 1anamma, förnimma