SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
a`vtvinga verb ~de äv. avtvang, ~t äv. avtvungit, ~d äv. avtvungen, ~de el. avtvungna, pres. ~r av|­tving·aräv. lös förb., setvinga av tvinga (ngn) att ge i­från sig ngt (ofta ngt abstrakt) komm.hon avtvingades en full­ständig bekännelseavtvinga ngn ngtsedan 1526Subst.:vbid1-111681avtvingande