SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
b [be´] substantiv b:et, plur. b:n el. b, best. plur. b:na 1an­dra bok­staven i vårt alfabet språkvet.○ofta som beteckning på den an­dra av två el. flera liknande före­teelservanligen med versal klass 7 B○särsk. som beteckning på ngt som ock­så är lägre, sämre e.d.B-filmB-laghar man sagt a får man också säga bsea 1 plan Bse2plan 1 sedan 1678av lat. b; jfr grek. be´ta (β); se alfabet 2tonen ett halvt ton­steg under h musikSYN.synonymhess b-mollB-dursedan 1802