SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
badd`a verb ~de ~t badd·arfukta med vått tyg­stycke e.d. badda ett sårhon baddade den sjukes pannabadda ngt (med ngt)sedan 1757trol. bi­form till bada, i äldre språk och dial. även ’badda’; jfr bad Subst.:vbid1-112262baddande, vbid2-112262baddning