SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
balansvåg [-an`s-el.-aŋ`s-] substantiv ~en ~ar bal·ans|­våg·envåg för viktmätning som bygger på jämvikts­läge hos en tvåarmad häv­stång vanligen med våg­skålar i häv­stångens änd­punkter rum.tekn.JFRcohyponymfjädervåg sedan 1886