SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bal`ka av verb balkade balkat balk·aräv. fast sammansättn., seavbalka av­dela med skiljevägg(ar) byggn.tekn.ett rum som balkats av till kontorbalka av ngtsedan 1738jfr fornsv. balkadher ’försedd med bjälkgolv’ Subst.:vbid1-761277avbalkande, avbalkning