SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bann`or substantiv, plur. bann·orkraftiga före­bråelser komm.SYN.synonymskrubbor JFRcohyponymovettcohyponymskällcohyponymutskällning pojken fick ta emot en skur av bannor för att han kom för sentsedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)till fornsv. banna, sing., ’förbannelse, smädelse, före­bråelse’