SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ba`rnombudsman substantiv ~nen barnombudsmän, best. plur. barnombudsmännen barn|­om·buds·mann·enBOofta best. f. sing. (titel för) statlig ämbets­man som bevakar barnens intressen i sam­hället samh.yrk.äv. om mot­svarande myndigheti best. f. sing. och med versal barnombudsmannen ska ha samma sekretess som social­tjänstensedan 1978 (urspr. om informell in­rättning)