SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
basta´rd substantiv ~en ~er bast·ard·en1av­komling av två individer som till­hör o­lika arter el. o­lika varieteter, raser etc.; om djur, ngn gång (starkt ned­sätt.) om människa biol.yrk.zool.JFRcohyponym1hybrid bastardformmul­åsnan är en bastard mellan häst och åsnasedan 1747ur fornfra. bastard, eg. ’sadelbarn’, till medeltidslat. bas´tum ’sadel’ (sadeln an­vändes som till­fälligt natt­läger) 2utom­äktenskapligt barn förr särsk. om barn till­hörande sido­linjen av en (adlig) släkt ned­sätt., nu­mera mindre brukl.yrk.Vilhelm Erövraren, även kallad Vilhelm Bastardenen bastard (av/mellan ngra)sedan 1636