SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
basu´n substantiv ~en ~er bas·un·entyp av trumpetliknande bleckblås­instrument med mäktig klang musikSYN.synonymtrombon basbasuntenorbasunsärsk. i bibliska samman­hangden tredje ängeln blåste i basunensedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. basun ’lur; basun’; av fornfra. bosine, lat. bu´c(c)ina ’lur, horn’