SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
batong [-åŋ´] substantiv ~en ~er bat·ong·enett slagvapen i form av en kort käpp av gummi med el. utan metallkärna el. av trä etc.; mest anv. av polis och vakter samh.vakt med batong och hundbatonger mot fredliga demonstrantersedan 1850av fra. bâton ’käpp, stav’; av medeltidslat. bas´tum ’käpp’; jfr bastonad