SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
befatt´a sig verb befattade befattat be·fatt·arlåta (ngt) bli före­mål för sin verksamhet mest med avs. på så­dant man inte vill syssla med samh.hon vägrade att befatta sig med det extremistiska partietbefatta sig med ngn/ngtsedan 1487–91Ett forn-svenskt legendariumfornsv. befata sik; av lågty. sik bevaten, eg. ’in­veckla sig i ngt’ Subst.:vbid1-115106befattande, befattning