SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
befläck´a verb ~de ~t be·fläck·arbringa van­ära över högt.komm.JFRcohyponymbesudlacohyponymvanhedra familjens an­rika namn hade befläckats genom sonens mesalliansbefläcka ngn/ngt (med ngt)sedan 1526Subst.:vbid1-115136befläckande