SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bege´ sig verb begav, begett el. begivit, pres. beger be·giv·it1på­börja sin färd mot an­givet mål etc. rum.bege sig utom­landsbege sig till arbetetbege sig ut i vild­markenbege sig på bröllops­resaäv. med ton­vikt på sättetbege sig på vild flyktbege sig ngnstanssedan början av 1500-taletSkrå-Ordningarfornsv. begiva sik; av lågty. sik begeben med samma betydelse 2nästan en­bart opers. och i pret.; i ett få­tal ut­tryck in­träffa ngt åld.Nolldet begav sig inte bättre än att hon ramlade i sjönspec. (fullt brukl.) i ett ut­tryck för att ngt speciellt händerni som missade NN när det begav sig har chansen att se henne nästa veckabege sig (SÄTT)sedan 1526efter ty. es begab sich ’det begav sig’, vilket åter­ger grek. egen´eto med samma betydelse (i Nya testamentet)