SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
begrå´ta verb begrät begråtit begråten begråtna, pres. begråter be·gråt·erge ut­tryck för sorg över eller saknad av ngn/ngt; ofta dock utan att verkligen gråta komm.JFRcohyponym2sörja 1 begråta sina dödabegråta svunna ungdomsdagarbegråta ngn/ngtsedan 1529Subst.:vbid1-115468begråtande