SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
belack´a verb ~de ~t be·lack·artala illa om eller ut­trycka sitt (moraliska) o­gillande av ngn el. ngt åld.komm.JFRcohyponymförtalacohyponymklandracohyponymsmädacohyponymbeskylla belacka ngn (för ngt/SATS)sedan 1527se belackare Subst.:vbid1-761516belackande