SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
beve`kelsegrund substantiv ~en ~er be·vek·else|­grund·enofta plur. under­liggande motiv för visst handlande e.d., ofta känslobaserat psykol.JFRcohyponymskäl 1cohyponymdrivfjäder man undrar vilka hans bevekelsegrunder är för att hjälpa dembevekelsegrunder (för/till ngt)sedan 1784