SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bik`tfader el. bik`tfarbik`tfar substantiv biktfadern biktfäder bikt|­fadern, bikt|­farpräst som tar emot bikt i förhållande till personen som av­lägger bikten relig.yrk.(ngns) biktfader, biktfader (till ngn)sedan 1640