SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bin`deord substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en binde|­ord·etord vars främsta funktion är att binda i­hop satser eller fraser särsk. om konjunktioner och (ngn gång) prepositioner språkvet.i yttrandet ”han kom, han såg, han segrade” saknas bindeordet ”och”sedan 1717