SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bin`dsula substantiv ~n bindsulor bind|­sul·antunn mellan­liggande sula i sko som ovan­lädret och slit­sulan fästs vid kläd.JFRcohyponymyttersula sedan 1730av ty. Binn(en)sohle med samma betydelse, till binnen ’in­om’ och Sohle ’sula’