SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
blän`de substantiv ~t ~n bländ·etvanligen i sammansättn. typ av starkt glänsande, sprött och ganska mjukt mineral som huvud­sakligen består av enkla svavel­föreningar mineral.arsenikbländehornbländepechbländezinkbländesedan 1687av ty. Blende med samma betydelse, till blenden ’blända, bedra (på grund av från­varon av mineral)’