SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
boccia [båt´ça] substantiv ~n bocci·anett utomhusspel med massiva mindre klot som kastas ut, var­vid det gäller att hamna så nära det först ut­kastade klotet som möjligt spel.JFRcohyponymboule sedan 1871av ita. boccia ’klot’, eg. ’rund kropp’