SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bo`huslänning el. bo`husläningbo`husläning substantiv ~en ~ar bohus|­län(n)·ing·en(mans)person från Bohus­län yrk.i plur. ofta om personer från Bohus­län o­avsett könsedan 1746till Bohus, äldre Bahus, Bagahus, namn på fästning (vid Kungälv)