SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bokstav [bo`k-el.bok`-] substantiv ~en bokstäver bok|­stav·enskriv­tecken som (normalt) mot­svarar ett en­skilt språk­ljud och in­går i ett alfabet; i de flesta moderna skrift­system språkvet.JFRcohyponymgraf 2 begynnelsebokstavförsta­klassarna har nu lärt sig alla bokstävernaa – första bokstaven i det svenska alfabetetofta bildligt i ut­tryck för orda­grann och o­känslig tolkningbokstavstrovissa riktningar tolkar Bibeln efter bokstavenfölja lagens bokstaven död bokstavtext som är betydelse­löslagen om jäm­ställdhet har i många fall blivit en död bok­stav liten bokstavgemen (tryck)bokstavnamn på myndigheter skrivs i all­mänhet med liten bok­stav stor bokstavversal (tryck)bokstavgeografiska egen­namn, som t.ex. Europa, in­leds med stor bok­stav tala med små bokstäver1tala med låg röstnervositeten fick honom att tala med små bok­stäver 2fram­träda på ett försiktigt och anspråks­löst sätthon talade med små bok­stäver om kommande besparingar sedan 1385Klosterläsningfornsv. bokstaver; till 1bok och stav i bet. ’vertikalt streck (i en runa)’