SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bo`plats substantiv ~en ~er bo|­plats·enplats där ngn stadig­varande bor mest i fråga om för­historiska förhållanden och om till­håll för djur arkeol.zool.boplatsfyndboplatskultursten­ålderns boplatser låg ofta vid havs­strändernanu har fisk­tärnorna åter­vänt till sina boplatsersedan 1671