SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bortovaro el. bortavarobortavaro [bårt`-] substantiv ~n borto|­varon, borta|­varonvistelse på annan plats än den förväntade el. vanliga tid.JFRcohyponymfrånvaro mor­föräldrarna tog hand om barnen under föräldrarnas bortovaro(ngns) bortovaro (från ngt)sedan 1344stadga utfärdad av kung Magnus om frid m.m. (Svenskt Diplomatarium)fornsv. bortovara, till vara ’vistelse’; jfr närvaro, samvaro, 4vara