SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bo`sättare substantiv ~n äv. vard. bosättarn, plur. ~, best. plur. bosättarna bo|­sätt·ar·en1person som bo­sätter sig (på viss plats) yrk.särsk. om person som bo­sätter sig på om­råde med o­klar stats­rättslig ställning, t.ex. om­råde som ockuperas efter ett krigde israeliska bosättarna på Västbankensedan åtm. 1980-talet2person som bildar ett nytt hem och där­för an­skaffar möbler etc.; särsk. om ny­gift par e.d. mindre brukl.yrk.sedan 1965