SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
boyscout [båj´skaot] substantiv ~en ~er boy|­scout·enpojke som till­hör scouterna sport.yrk.ibl. bildligt om (beskäftigt) hjälpsam personofta iron.han ville gärna se sig som en små­företagarnas boyscoutsedan 1909