tryckår: 2009
brack`a
substantiv ~n brackor
brack·an●inskränkt och småborgerlig person
nedsätt.psykol.yrk.SYN.synonymfilistersynonymkälkborgare
JFRcohyponymspetsborgare
borgarbrackasedan ca 1765trol. av lat. brac´a ’byxor’; jfr sv. dial. bracka ’byxor’, besl. med brok ’byxor’
