SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bragd substantiv ~en ~er bragd·enutom­ordentlig prestation eller gärning ofta sportslig el. på annat sätt förenad med tävling; förr särsk. om gärning präglad av tapperhet och själv­uppoffring tid.SYN.synonymstordåd JFRcohyponymbedriftcohyponymstorverk bragdmanflygarbragdforskarbragdhjältebragdVM-guldet var en bragdbragd av 53-åring ― räddade tre från att drunknasedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. braghþ ’konst­färdigt arbete; knep’, besl. med breghþa ’förvandla; före­brå’, eg. ’hastigt röra’; jfr brås, helbrägda