SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bra`gelöfte substantiv ~t ~n brage|­löft·ethög­tidligt löfte om stor­dåd under nordisk forn­tid av­givet i sam­band med en skål (brage­bägare) komm.tid.nu­mera mest om över­drivet el. skrytsamt löftedevisen ”Rent hus med knarket” och an­dra bragelöftenett bragelöfte (om ngt/att+V/SATS), ett bragelöfte (att+V/SATS)sedan 1903till det isl. guda­namnet Brage, till bragr ’den förnämste’