SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
brioche [-å∫´ljust sj-ljud] substantiv ~n [-en] ~r [-er] brioch·enlitet bröd av (väljäst) vetedeg gräddat i pastej­form kokk.smöriga briocheren kopp te och två briocher med apelsin­marmelad till frukostsedan åtm. 1990av fra. brioche med samma betydelse, till brier, sido­form av broyer ’söndersmula’