SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bro`rson substantiv ~en brorsöner bror|­son·enson till viss persons bror yrk.JFRcohyponymnevö han är brorson till NNngns brorson, brorson till ngnsedan 1000-taletrunsten, t.ex. Remmene, Västergötlandrunform bruþursun, fornsv. brodhor son