SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bru`nkol substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en brun|­kol·etett fossilt kol med brun­svart färg och jordartad konsistens o­renare och med lägre bränslevärde än sten­kol ämne.JFRcohyponymstenkolcohyponymtorv 1 sedan 1820