SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1bränn`skada substantiv ~n brännskador bränn|­skad·anskada (på levande varelse) som upp­stått genom för stark hetta genom strålning, elektricitet el. direkt kontakt med hett ämne med.tid.brännskadepatientbrännskador av tredje gradenmycket allvarliga bränn­skadorsedan 1749
2bränn`skada verb ~de ~t bränn|­skad·arvanligen pass. el. perf. part. vålla bränn­skador på ngn; vanligen av allvarligare art admin.med.en svårt brännskadad patientvarje år brännskadas flera hundra barn i Sverigebrännskada ngnsedan 1919