tryckår: 2009
1bränn`skada
substantiv ~n brännskador
bränn|skad·an●skada (på levande varelse) som uppstått genom för stark hetta
genom strålning, elektricitet el. direkt kontakt med hett ämne
med.tid.brännskadepatientbrännskador av tredje gradenmycket allvarliga brännskadorsedan 1749
2bränn`skada
verb ~de ~t
bränn|skad·ar●vanligen pass. el. perf. part.
vålla brännskador på
ngn; vanligen av allvarligare art
admin.med.en svårt brännskadad patientvarje år brännskadas flera hundra barn i Sverigebrännskada ngnsedan 1919

2bränn`skada
