SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bu`rbrev substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en bur|­brev·etdokument som gav ngn rätt att ut­öva visst yrke i viss stad histor.historia.JFRcohyponymburskap sedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. bura bref, till bur ’stads­bo; borgare’, samma ord som boer, och brev