SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
by`ka verb bykte bykt, pres. byker byk·ertvätta textilier ofta (förr) genom att koka dem i stort kärl med ngt starkt rengörings­medel åld.hush.kvinnorna bykte och sköljde i det is­kalla sjö­vattnetbyka (ngt)sedan 1850; 1554 i bet. ’laka med lut’av lågty. büken, fra. buer, ita. bucare med samma betydelse; av o­visst urspr. Subst.:vbid1-128414bykande, vbid2-128414bykning; byk