SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bytt`a substantiv ~n byttor bytt·anmindre lagg­kärl vanligen av trä och med lätt utbuktande sidor; särsk. för förvaring av mejeri­produkter hush.byttlocksmörbyttadet fanns lite smör kvar i byttanäv. om liknande skål i annat materialgummi­banden låg i en bytta på skriv­bordetetruskiska vaser och byttorsedan förra hälften av 1300-taletWestmanna-Lagenfornsv. bytta; trol. av medeltidslat. buti´na ’flaska’, till lat. bu´tis ’fat’; jfr butelj; ev. med in­slag av sv. dial. butt ’rund träask’