SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bäck´en substantiv ~et [bäk´- el. bäk`-], plur. ~, best. plur. ~en [bäk´- el. bäk`-] bäck·en·et1bålens nedersta del som begränsas ner­till av höft­ben och kors­ben med.bäckenfrakturnjurbäcken○äv. om bålen närmast ovan­för denna skelett­delhon hade svåra smärtor i bäckenetsedan 1697fornsv. bäkken ’skål, bäcken’; av lågty. becken med samma betydelse; av senlat. bachi´num med samma betydelse; jfr bassäng 2stor, rund eller oval, förhållandevis grund skål vanligen av metall; nu­mera mest anv. in­om sjuk­vården för bl.a. patienter som inte kan ta sig till toaletten med.tömma bäckenetsedan 1469Stockholms Stads Jordebok 1420–14743cymbal mindre brukl.musiksedan 18644ut­bredd, någor­lunda regel­bunden fördjupning i jord­skorpan geol.JFRcohyponymbassängcohyponymdal sjöbäckenurbergsbäckenLop Nor-sjön ligger i ett avloppslöst bäcken i Tibet○spec.in­sänkt om­råde med lagrade berg­arter som stupar in mot mitten ○äv.om­råde som av­vattnas av flod flodbäckensedan 1795