SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bör`ja verb ~de ~t börj·aröver­gå till att ut­föra eller ut­sättas för handling, verksamhet etc.; ibl. med ton­vikt på det allra första steget, ibl. på ett tidigt skede; om person el. före­teelse NollSYN.synonymsätta igång MOTSATSantonym1slutaantonymupphöra JFRcohyponyminleda 1cohyponymstarta 1 han blev rädd och började springavi får börja tänka på morgon­dagen nuÄter ni? ― Vi ska just börjahon har börjat intressera sig för konstsnön började falla vid nio­tidenfärgen har börjat flagalöven börjar gulnaibl. i pass., ofta med bi­ton av irritationNu börjas det i­gen!ofta med avs. på före­målet för den igång­satta verksamhetenofta i konstruktion med prep.med, på börja skolanbörja på universiteteti kväll ska jag börja på en ny deckarehan började på en stor olje­målningbörja all­tid dagen med ett glas juicehon lade i­från sig smör­gåsen som hon just hade börjat påNN är bra på att börja på saker men han full­bordar dem sällanäv. i absolut konstruktion, spec.in­ledas matchen börjar klockan sjustrejken började bland chaufförernaspec. äv.vara den förste som gör ngt det var Pelle som började!börja ((att+)V), börja (på ngt), börja (ngt) (med ngt/att+V)börja på nyttse1ny 3 till att börja med in­ledningsvistill att börja med vill jag hälsa alla hjärtligt väl­komna! sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. byria, böria, trol. urspr. ’lyfta upp’; besl. med bära Subst.:vbid1-129481börjande; början