SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
cen´trum substantiv centret el. ~ el. ~et, plur. centra el. centrer el. ~ centr·um·et1del­område kring (visst om­rådes) medel­punkt eller mitt­punkt med ung. lika av­stånd till alla punkter på om­rådets begränsnings­linje af.huvud­staden ligger nära landets geografiska centrumkapellet låg i kyrko­gårdens centrumäv. med betoning så­väl av betydelse som (vanligen) av läge i mittenJFRcohyponymcentrum 2 i sam­hällets centrum fanns en biografde större bankerna och varu­husen finns i centrumdet är dyrt att bo i centrumspec. i militära samman­hang och i sam­band med vissa spelett an­grepp på flankerna ska bemötas med en mot­stöt i centrum ― både på slag­fältet och på schack­brädet(i) centrum (av ngt)sedan 1584av lat. cen´trum ’medel­punkt’; av grek. ken´tron ’spets; medel­punkt’, till kentei´n ’(att) sticka’; jfr 2central, egocentrisk, excentrisk, koncentrera, shoppingcenter 2om­råde dit väsentliga delar av samman­satt verksamhet förlagts ibl. samman­fallande med geografisk mitt­punkt af.JFRcohyponym2center nervcentrumsyncentrumcentrum för protest­rörelsen var en liten ort i Små­landen journalist med förmåga att befinna sig i händelsernas centrumäv.om­råde med stark koncentration av skilda verksamheter av samma el. skilda slag affärscentrumkonstnärscentrumkulturcentrumköpcentrumturistcentrumspec. om vissa (nya) vetenskapliga institutionerCentrum för tvär­vetenskapäv. bildligtställning som före­teelse värd att upp­märksammas i första hand i centrum för intresset står NNsätt människan i centrum!äv. i namn på vissa konservativa el. liberala ut­ländska partierKatolska centrum ut­plånades nästan under nazismen(i) centrum (av/för ngt)sedan 1648Ordet centrum kan böjas på flera sätt, men det bör observeras att den bestämda singularformen är centret eller centrumet eller centrum, inte *centrat.