SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
char`ma verb ~de ~t charm·arväcka positiva känslor hos (ngn) genom att an­vända sin charm ofta på ett tämligen med­vetet sätt psykol.JFRcohyponymcharmeracohyponymbedåracohyponymdåracohyponymförtjusa han kunde konsten att charma arv­tantenhon blev charmad av hans komplimangercharma ngn (med ngt/att+V)sedan 1933Subst.:vbid1-130472charmande