SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
charmö´r substantiv ~en ~er charm·ör·en(mans)person med naturlig inne­boende förmåga att väcka positiva känslor och med tendens att gärna an­vända den; särsk. i förhållande till kvinnor psykol.yrk.JFRcohyponymkvinnotjusarecohyponymdonjuan charmörleendefilmcharmörrevycharmörhennes fäst­man var mode­lejon, dandy, charmörsedan 1903av fra. charmeur med samma betydelse; till charm